Behöver jag ha en försäkring eller annan beredskap i min forskning?

I en väl utformad ansökan om etikprövning ska forskaren tydligt redovisa de risker som kan uppstå, hur riskerna minimeras och hur nyttan av projektet uppväger återstående risker. För att åstadkomma detta behöver du göra en riskanalys.

De risker som är förenade med ett forskningsprojekt kan vara få eller många. De kan också vara mer eller mindre allvarliga, komplexa och sannolika, men de behöver beskrivas i ansökan och det ska även finnas en plan för hur riskerna behandlas. Även forskningspersoner har rätt att få veta vilka risker som kan vara förknippade med ett deltagande och hur forskningshuvudmannen tänker hantera riskerna.

Forskningshuvudmannen anses ha ansvar för de risker man utsätter forskningspersoner för. Om en forskningsperson kommer till skada och det kan styrkas att skadan förorsakats av att han eller hon rekryterats och medverkat som forskningsperson, så kan forskningshuvudmannen komma att bli skadeståndsskyldig.

Nivån av beredskap behöver anpassas till risknivån. Här ger vi några exempel på vilken beredskap som kan vara aktuell vid vissa risker, men det är knappast görbart att exemplifiera alla tänkbara risker som finns. Du som forskare behöver själv identifiera risker i ditt projekt och utveckla en beredskapsplan.

Behandling av personuppgifter
Behandling av personuppgifter, exempelvis registerforskning och datainsamling genom enkäter, observationer och intervjuer, är oftast förenad med risk för integritetsintrång och det behövs sällan någon försäkring för dessa forskningsmetoder.

Ett grundläggande krav är att forskaren har en klar uppfattning om vilka kategorier av personuppgifter som ska behandlas och en plan för dataskydd, i olika standarder beroende på om personuppgifterna är känsliga eller inte.

Läs mer om risker förknippade med behandling av personuppgifter i forskning

Metoder som syftar till att påverka forskningspersonen fysiskt eller psykiskt
De här metoderna avser att skapa en förändring hos forskningspersonen. Förändringen behöver inte vara bestående. Vanliga projekt är psykologiska experiment men även forskning som vill undersöka hur personer agerar under simulerade krisscenarier faller in under denna kategori. Vissa tester för att mäta köregenskaper i trafiken kan också innebära en viss fysisk påverkan.

Här behövs en beredskap för att fånga upp de personer som kan hamna i ett försämrat mående till följd av sitt deltagande. I vissa enklare fall kan det räcka med att kunna hänvisa till redan befintliga vårdgivare, i andra fall förväntas forskningshuvudmannen ha en egen beredskap för att hantera uppkomna situationer. Det kan finnas behov av att försäkra forskningspersoner som deltar.

Metoder som innebär fysiska ingrepp och en uppenbar risk att skada forskningspersonen fysiskt eller psykiskt
Dessa metoder förekommer vanligen inom medicinsk forskning och risk för skada varierar givetvis. Att ta ett blodprov är förknippat med begränsade risker för fysisk skada, men det sparade blodprovet och den genetiska information som det är bärare av kan rymma riskdimensioner av betydligt allvarligare slag.

När de risker som forskningspersonerna kan komma att utsättas för inte är försumbara bör forskningshuvudmannen och forskarna över­väga om en särskild försäkring är befogad. Forskningspersoner som är både patient och forskningsperson är automatiskt försäkrade genom en patientförsäkring, förutsatt att vårdgivaren är forskningshuvudman. Läs gärna mer om olika försäkringar på sidan 50 i Vägledning om etikprövning av forskning på människor.

Beredskap för att hantera oväntade bifynd
I ett forskningsprojekt behöver det finnas resurser för att hantera eventuella oväntade komplikationer eller bifynd. Ett vanligt exempel på bifynd inom medicinsk forskning är upptäckt av tumör eller annan sjukdom i samband med provtagningar eller mätningar. Inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning kan det röra sig om att forskningspersoner lämnar uppgifter om hälsa som inte har efterfrågats.

Hur oväntade bifynd eller händelser ska hanteras är en fråga som egentligen inte har med själva forskningen att göra. Det är upp till forskningshuvudmannen att avgöra vilken beredskap som ska finnas och hur oväntade frågor ska hanteras.

För att få forska måste det dock finnas rutiner och en beredskap som innebär att huvudmannen tar sitt ansvar på ett sätt som förefaller rimligt utifrån forskningspersonernas perspektiv.