Varför går det inte att ge tydligare anvisningar eller konkreta exempel på hur forskning ska planeras för att en ansökan ska kunna godkännas?

Det är inte möjligt och inte heller meningen att det ska gå att skapa mallar som förutsäger hur forskningsetiska principer ska tillämpas i varje given situation. Forskningsetiken och de forskningsetiska principerna finns till för att skydda forskningspersonerna och respekten för människovärdet i forskning men även, och inte minst, för att hjälpa och stödja forskarna vid intressekonflikter och svåra avvägningar.

Den enskilda forskaren behöver känna till och kunna tillämpa gällande regelverk och grundläggande forskningsetiska principer i sin planering av en forskningsstudie och i situationer som uppstår under utförandet av forskningen. Forskaren behöver vara medveten om tänkbara etiska dilemman med den planerade forskningen och ha beredskap för att hantera dessa. Varje forskningsstudie är unik och det handlar alltså om att skaffa sig tillräcklig kunskap för att ha de verktyg som krävs för att möta de problem som kan uppstå.

Av motsvarande skäl går det inte att utlova att jämförbara riskmoment alltid kommer att godkännas eller för den delen alltid kommer att avslås. Avvägningen mellan risk och nytta är central i forskningsetiken och utfaller av naturliga skäl olika i olika situationer. Ett och samma riskmoment för forskningspersoner kan godkännas i ett projekt där den förväntade nyttan är hög, men underkännas i ett annat projekt där nyttan med forskningen är låg. Med andra ord kräver forskning som innebär en högre risk för forskningspersoner också en högre nivå av nytta. För forskning som innebär en låg risk, kan den förväntade nyttan vara låg men forskningen ändå godkännas.

Det är alltid en samlad bedömning som avgör om ett forskningsprojekt kan godkännas och inte detaljer och moment var för sig. Givetvis påverkas etikprövningen av att det är människor som gör prövningen. Det är också så att den vetenskapliga utvecklingen går framåt snabbt. Vid flera projekt som liknar varandra kan de tidiga projekten ge större nytta än de projekt som genomförs senare när mer data har ackumulerats. Givet att riskerna är desamma kan detta påverka projektens risk-nyttabalans över tid där nyttan avtar efter hand.