Etikprövningsmyndigheten presenterar Minna – en vetenskaplig sekreterare

Myndigheten har 525 förordnade ledamöter som på vårt uppdrag utför den etiska granskningen av inkomna ansökningar. Ledamöterna har olika bakgrund och roller i verksamheten. Läs om vad en vetenskaplig sekreterare gör.

Vad heter du och vad har du för roll i Etikprövningsmyndigheten?

Jag heter Minna Lundgren och är ledamot och vetenskaplig sekreterare i avdelningen för övrig forskning i Umeå.

Vad gör du i huvudsak i arbetet för Etikprövningsmyndigheten?

Utöver det ordinarie ledamotsuppdraget, det vill säga läser och granskar ansökningar inför sammanträden, så är jag också behjälplig till avdelningens båda ordföranden mellan sammanträdena. När en komplettering till en ansökan kommer in så går jag igenom den och gör en bedömning om kompletteringen är tillräcklig och föreslår ett beslut till ordförande. Jag går också igenom inkomna ändringsansökningar och lägger fram förslag till beslut om ändringen är av mindre art och ordförande kan fatta beslut på delegation. Men ibland är ändringarna så pass omfattande att beslutet behöver tas av sammanträde. Ofta för jag en dialog med våra ordföranden, handläggare och den andra vetenskapliga sekreteraren i avdelningen.

Vad är bakgrunden till att du visade intresse för det här uppdraget?

Jag hade varit ledamot ett par år, och fick en förfrågan inför den här mandatperioden om jag skulle vara intresserad av att verka som vetenskaplig sekreterare. Jag har tidigare forskat i konfliktmiljöer där etiska frågor ofta dras till sin spets, och där väcktes mitt intresse för både de formella processerna som rör forskningsetik, och för hur vi som forskare beter oss i relation till de personer som vi möter i forskningen.

Vilka utmaningar möter du som granskare av etikprövningsansökningar?

Ibland kan den forskning som anges i ansökan ligga långt ifrån det egna forskningsområdet när det exempelvis gäller de metoder som ska användas. Då brukar jag ofta försöka läsa in mig på området och också samråda med handläggare, den andra vetenskapliga sekreteraren och/eller någon annan ledamot inom avdelningen. Det är en styrka att vi har en väldigt tvärvetenskaplig samling ledamöter, där vi kan komplettera varandras kompetenser.

Hur mycket tid tar ditt uppdrag som vetenskaplig sekreterare?

Det ser lite olika ut. Veckan innan sammanträdet tar det lite extra tid att läsa in sig på alla ansökningar och skriva utlåtanden på de ansökningar som jag ska föredra, det tar några kvällar och lite tid på helgen. Efter sammanträdet brukar min vetenskapliga sekreterarkollega och jag turas om att justera beslutsformuleringarna, och till det fordras också lite tid. Utöver det lägger jag någon/några timmar per vecka på att läsa och bedöma ändrings- och kompletteringsansökningar.

Vad driver dig till att vilja fortsätta med uppdraget?

Att vi kan upprätthålla ett högt förtroende för forskningen hos allmänheten. Däri ingår bland annat att vi som forskare anstränger oss för att forskningsdeltagande ska medföra så små risker som möjligt för forskningspersonerna, avseende både risker i själva deltagandet och i hantering av forskningsdata.

Vad gör du när du inte arbetar för Etikprövningsmyndigheten?

Jag är universitetslektor i sociologi vid Mittuniversitetet och forskar vid Risk- och krisforskningscentrum (RCR). I nuläget undervisar jag enbart till liten del, och forskar och har en del andra uppdrag övrig tid. I det forskningsprojekt som jag leder nu fokuserar vi på risk- och kriskommunikation ur ett befolkningsperspektiv, det vill säga vi studerar hur riskkommunikation behöver utformas för att människor i olika grupper i samhället ska ta till sig av informationen, samt vilken förmåga människor har att agera både förebyggande och i samband med olika samhällsstörningar. Vi har precis genomfört ett experiment i RCR Simulation Lab där vi studerar hur människor agerar i samband med en våldsam incident (skottlossning) i anslutning till en nattklubb. Vi har använt oss av experiment- och kontrollgrupper, och tittat på om, och i så fall på vilket sätt, människors agerande påverkas av att de på förhand har fått ta del av information om hur de ska agera i samband med terrorhändelser. Under experimentet filmar vi och spelar in allt ljud inne i simuleringsrummet med hjälp av nio takkameror, takmikrofoner och små ”myggor”. Så nu ska vi gå igenom videomaterialet och transkribera dialogerna som fördes.

Det krävdes ett ordentligt förarbete att få till de här experimenten, utöver att rekrytera forskningspersoner hade vi också rekryterat närmare 20 statister vid varje experiment. Statisterna agerade nattklubbsbesökare, dörrvakter, barpersonal etc. Dessförinnan hade vi skapat ett scenario och också byggt upp en klubbmiljö inne i simuleringsrummet. Så det var lite grann som att sätta upp en teaterpjäs, men där en del av skådespelarna är forskningspersoner utan manus.

Efter varje experiment samlade vi alla forskningspersoner och pratade igenom deras upplevelser från simuleringsrummet. Vi hade också professionellt samtalsstöd på plats för att fånga upp eventuella obehagsreaktioner.

Vad har du för erfarenheter av etikprövning som forskare?

Jag har etikprövat forskning i flera egna projekt och också varit med och skrivit etikprövningsansökningar i projekt där jag inte varit huvudansvarig. I det pågående projektet med nattklubben hade vi, när vi skrev forskningsansökan, planerat in för etikprövning vid flera tillfällen, då forskningsarbetet genomförs i flera steg som bygger på varandra. Min erfarenhet är att om man tänker igenom de etiska aspekterna av forskningen redan vid ansökan om finansiering så är det relativt enkelt att skriva en etikprövningsansökan, även om det såklart tar en del tid.