Missuppfattning om Etikprövningsmyndighetens beslut

Johan Modin, direktör för Etikprövningsmyndigheten, svarade den 3 maj i en replik på en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Repliken är låst men du kan också läsa den här.

Forskarna Peter Esaiasson och Jacob Sohlberg ifrågasätter på SvD Debatt den 1 maj 2023 hanteringen av deras ansökan om etikprövning.

De skriver att Etikprövningsmyndigheten tycker att det är oetiskt att intervjua representativa urval av boende i göteborgsförorterna Hammarkullen och Biskopsgården om samhällsfrågor. Dessutom påstår skribenterna att myndigheten gjort bedömningen att ”riskerna inte uppvägs av den förväntade nyttan av forskningsprojektet.” 

Inget av detta stämmer dock, inte ens det som utges för att vara citerad text ur beslutet. Avdelningen som prövade ärendet avslog ansökan med följande motivering:

”Sökanden har inte kompletterat ansökan i samtliga de avseenden som myndigheten efterfrågat. Det underlag som myndigheten har för sin prövning ger inte stöd för slutsatsen att riskerna med det tänkta forskningsprojektet uppvägs av den förväntade nyttan av forskningen. Ansökan ska därför avslås.”

Formuleringarna innebär att avdelningen menade att underlaget inte var fullständigt och att det därför inte gick att godkänna ansökan. Beslutet om avslag fattades av en enig avdelning och berodde på att sökanden inte hade beskrivit forskningsstudien tillräckligt utförligt i informationen till forskningspersonerna, dvs. de personer som man planerade att intervjua.

Det handlade alltså inte om att riskerna med studien i sig skulle vara sådana att den inte borde få genomföras. Däremot är det inte forskningsetiskt godtagbart att forskningspersonerna inte får tillräcklig information. Etikprövningsmyndighetens uppdrag är att värna den enskilda människan i forskningen och forskningspersonerna måste få veta vad de kommer att vara med om och hur de kan ta till vara sina rättigheter i studien.

Anledningen till avslagsbeslutet hade kunnat uttryckas tydligare i själva beslutet än vad som nu blev fallet. Hur beslutsmotiveringar bör utformas är något som myndigheten kommer att fokusera särskilt på i det fortsatta arbetet med att utveckla och förbättra verksamheten. 

Det är bara att instämma med artikelförfattarna om värdet av ett så välfungerande system för överprövning av Etikprövningsmyndighetens beslut. Bara 11 dagar efter sökandens överklagande hade Överklagandenämnden för etikprövning fattat sitt beslut. De beslut som överklagandenämnden fattar i olika ärenden kan dessutom ge Etikprövningsmyndigheten värdefull vägledning för prövningen av liknande fall i framtiden.

Den kritik som skribenterna i övrigt ger uttryck för i artikeln bygger på missuppfattningar och bristande kunskap om etikprövningsverksamheten.  

Etikprövningsmyndigheten har ett tydligt uppdrag och tillämpar det regelverk som gäller för verksamheten. Lagens regler om när etikprövning krävs har inte förändrats sedan 2008. Den etiska granskningen av humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning har dessutom varit etablerad och utvecklats sedan 1970-talet och har mycket lite att göra med Macchiarinis konstgjorda luftstrupar.

Etikprövningsverksamheten är inget hinder mot forskningen. En bra och genomarbetad ansökan ger goda förutsättningar för en snabb och rättssäker etikprövning. Uppemot 90 procent av alla prövningar slutar i ett etikgodkännande. Något som ofta glöms bort i debatten är dock att syftet med etikprövning är att skydda forskningspersonerna. Att forskningen är säker innebär även att allmänhetens förtroende för forskningen stärks. En välfungerande etikprövning är alltså något som ligger i forskarnas intresse.