Tillsammans kan vi både värna forskningspersonens trygghet och den fria forskningen

Just nu pågår en intensiv debatt om etikprövningens regelverk, och Etikprövningsmyndighetens tillämpning av detta. Debatten har pågått under ett par år men har nu ökat i omfång efter att några av myndighetens beslut kritiserats i media. Ett upprop som kräver förändringar har fått stor spridning i forskarsamhället.

Etikprövningsmyndigheten både välkomnar och följer debatten. Vi tar kritik som framförts på stort allvar, det är viktiga frågor som i allra högsta grad rör myndigheten. Vårt uppdrag är att värna de personer som deltar i forskning och vi tror att alla instämmer i att det är viktigt.

En debatt om forskningsfrihet
I grunden finns frågan om akademisk frihet. Samhället vill ge forskaren frihet att forska, men självklart inom etikens gräns. Ingen vill riskera att människor kommer till skada. Innan en forskningsstudie startar måste därför värdet av den förväntade kunskapsvinsten vägas mot riskerna. I vissa fall måste forskning på människor etikprövas innan man sätter igång. När riskerna är små kan detta regelverk tyckas övernitiskt, och som ett hinder för forskarens frihet. Samtidigt är det tryggt att den etiska bedömningen utförs av en nationell myndighet på ett rättssäkert och transparent sätt.

Myndighetens roll och uppdrag
En del av debatten handlar om etikprövningslagen från 2004 och som myndighet kan och ska vi inte ha åsikter om lagen. När Etikprövningsmyndigheten bildades 2019 fick vi i uppdrag att genomföra etikprövning på ett effektivt och enhetligt sätt. Vi har kommit långt på dessa år men arbetar fortsatt intensivt för att utveckla vårt arbete att vägleda forskarna genom etikprövningsprocessen.

Några punkter i vårt förbättringsarbete:

Forskningshuvudmännen (universitet med flera) har ansvaret för att etikprövning sker. Förra sommaren fick vi ett regeringsuppdrag att öka kunskapen om etikprövningsprocessen. Bland mycket annat tar vi fram en vägledning för att göra det lättare att etikpröva.
Vi utvecklar ansökningsformuläret för att anpassa det till samtliga forskningsområden. På så sätt kan vi ställa relevanta frågor och samtidigt minska arbetsinsatsen för forskaren.
För varje år som går förbättras enhetligheten i våra bedömningar, bland annat med hjälp av den vägledning som beslut från Överklagandenämnden för etikprövning innebär.
Vi bidrar till kunskap och dialog om etikprövning genom möten och öppna webbinarier tillsammans med andra aktörer i forskarvärlden.
Vi vidareutbildar våra handläggare i klarspråk och arbetar för att våra beslut ska bli tydligare.
Steg för steg översätter vi material till engelska för att underlätta för forskare med utländsk bakgrund.
En del av debatten gäller ansökningar som endast rör forskning på personuppgifter. Regeringen har gett oss i uppdrag att kartlägga dessa ärenden och slutredovisa den 22 februari 2024.

Etikprövning i siffror
I perspektiv kan nämnas att myndighetens 21 avdelningar med sammanlagt 525 ledamöter fattar omkring 7 000 beslut per år. Av dessa ändras ett 30-tal efter överklagande. Den genomsnittliga handläggningstiden för ett ärende är drygt en månad. Efter att vi säkerställt att den planerade forskningen är etiskt godtagbar godkänner vi uppemot 90 procent av alla ansökningar.

Ledamöterna är viktiga för forskningsetiken och för svensk forskning. Över hälften av dem är själva vetenskapliga ledamöter som finns ute i den akademiska vardagen och ägnar en stor del av sin tid till att hjälpa forskarkollegor med råd och stöd. Myndigheten har också allmänföreträdare som säkerställer allmänhetens perspektiv. Tillsammans äger ledamöterna stor kompetens och bredd, men det innebär också att de kan tolka omständigheter olika. Etikprövningsmyndigheten arbetar därför ständigt med att öka enhetligheten i avdelningarnas prövningar. Men om forskare är missnöjda med ett beslut så har de alltid rätt att överklaga detta.

Forskningsetik är ett gemensamt ansvar
Debatt är sunt och vi hoppas att det leder till en stärkt nationell samsyn om forskningsetik och etikprövning. En enhetlig forskningsetisk praxis gör att förutsättningarna att delta i forskning är lika, vare sig forskningen genomförs i Helsingborg eller i Pajala.

Forskningshuvudmännen har det övergripande ansvaret för att forskning genomförs på ett säkert sätt för forskningspersoner – även för de projekt som granskas av Etikprövningsmyndigheten. Etikprövningen tar bara sikte på genomförandefasen i forskningen, det vill säga rekrytering av forskningspersoner, inhämtande av underlag, genomförande av försök, analys och bearbetning. Dit hör inte exempelvis planering och publicering. Att ta del av offentligt material för att förkovra sig och få uppslag till viktig forskning är inte något som kräver etikgodkännande.

Ett kunskapslyft
På Etikprövningsmyndigheten hoppas vi att ett resultat av den pågående debatten blir att forskningshuvudmännen sätter forskningsetik och etikprövning högt på sin agenda. Det handlar både om att öka förståelsen och att förbättra ansökningsförfarandet. De universitet och högskolor som har utbildning som sin kärnverksamhet kan bli en del i ett sådant kunskapslyft. Tillsammans kan vi värna ett starkt skydd för forskningspersonerna, den fria forskningen och ett fortsatt starkt förtroende för svensk forskning.