Vad är viktigt att tänka på när barn och unga ska inkluderas i forskning?

För att forskningen ska vara jämlik och för att allas intressen ska tillvaratas är det av stor vikt att även barn och ungdomar får göra sina röster hörda i olika forskningsprojekt. Barn och unga är dock en sårbar grupp och bland dem finns grupper som är särskilt sårbara, som personer med olika funktionsvariationer, ensamkommande flyktingbarn och personer som kommer från socioekonomiskt utsatta grupper. Det är därför viktigt att noga tänka igenom skälen för att inkludera barn och unga, samt vilka åtgärder som i så fall planeras för att minska de risker och den påfrestning som kan uppstå till följd av deltagandet i forskningen. Forskarna måste i sin planering vara extra noggranna med hur studien läggs upp och hur deltagare rekryteras. Ett konkret exempel från medicinsk forskning på varför det är stor nytta med att inkludera barn i forskning är läkemedelsstudier på barn. Barnläkare förskriver ofta läkemedel ”off-label”, det vill säga läkemedel som inte är godkända för barn. Här skulle det vara av värde att genomföra fler studier på barn och ungdomar, helst med lång uppföljningstid för att utvärdera doser och eventuella biverkningar som kan skilja sig mellan barn och vuxna.

Barn och unga lever och vistas i förhållanden där de är beroende av vuxna i sin omgivning, tydliga exempel är mellan vårdnadshavare och barn, mellan lärare och barn och mellan läkare och barn. Vid planering av forskning där barn och unga deltar bör dessa beroendeförhållanden särskilt uppmärksammas, till exempel hur man ger forskningspersonerna en frihet att själva välja deltagande utan att det är beroendeförhållandet som fäller avgörandet.

Barn och ungas utmaningar med att ta vara på sina rättigheter måste ägnas stor omsorg om de ska delta i forskning. Inte minst behövs kompetens i forskargruppen om barn och unga.

Vi har bett två av myndighetens vetenskapliga sekreterare att ge några råd och tips om vad som är viktigt att tänka på om du planerar att tillfråga barn och unga att medverka i ditt forskningsprojekt. Katarina Wide är barnläkare, docent och forskare vid Karolinska institutet i Stockholm och Staffan Karp är docent i pedagogik och tidigare forskare vid Umeå universitet. Om du vill veta vad en vetenskaplig sekreterare gör kan du läsa denna artikel.

Är filmning alltid motiverat?

Katarina och Staffan är överens om att både ljud- och filminspelningar emellanåt är relevanta metoder och att det är tillåtet när ett samtycke för det finns från unga forskningspersoner och vårdnadshavare.

Samtidigt bör forskare tänka på att filma någon innebär ett större integritetsintrång än vid ljudinspelning och dessutom kan känsliga personuppgifter komma att behandlas även om dessa inte behövs för att besvara syfte och forskningsfrågor. Det kan handla om att man på bild fångar religiösa symboler eller barn med någon fysisk funktionsnedsättning. Ibland kanske inte ens ljudinspelningar behövs för att besvara forskningens syfte utan det kan räcka med observationsformulär och fältanteckningar av vad som utspelar sig.

Om filmade sekvenser behövs eller är bästa metoden för att samla data för att kunna besvara syfte och frågeställningar behöver man som forskare fundera över hur man minskar integritetsintrånget och skyddar barnen under inspelningarna, men också hur det dokumenterade materialet används vid publicering. Vilken data är det som behövs för att besvara syfte och frågeställningar? Räcker det till exempel med en kamera som filmar barnet bakifrån när hen arbetar med sin dator så att man undviker att fånga barnets ansikte på bild?

Staffan vill också uppmärksamma situationer som är vanliga vid skolforskning. Hur ska man arrangera forskningen så att barn, som själva (eller genom deras vårdnadshavare) valt att inte delta, inte fångas i bild? Ett exempel på detta kan vara när man vill studera klassrumsdynamiken, men det finns barn i klassen som inte vill delta i forskningen. I en sådan situation behöver man noggrant överväga vilken typ av kameror som ska användas och hur de ska placeras. En översiktskamera över hela klassrummet är i princip utesluten. I stället får man fundera över hur man kan begränsa kameravinklar så att bara de barn som deltar i forskningen blir filmade. Även med en sådan begränsning kan det vara nödvändigt att ha en beredskap för att radera sekvenser av det filmade materialet om andra barn än de som deltar i forskningen fångas på bild.

Att fundera över hur man möjliggör för barn att inte delta i forskningen är förstås viktigt att tänka på även i sammanhang där filmning inte används som metod. Hur gör man om det man forskar om är vad som sker i den dagliga undervisningen eller på skolgården under raster? Kan man arrangera undervisningen på ett sådant sätt att enbart data från de barn som deltar i forskningen samlas in? Hur ska man under raster kunna ha koll på vilka barn som är forskningspersoner och vilka som inte är det? Finns det risk för att barn som väljer att inte delta känner sig exkluderade (eller utpekade) på något sätt och vad har man för strategi för att så inte ska ske?

Vad händer när ett barn fyller 15 år under pågående forskning?

Katarina vill lyfta fram vikten av att som forskare vara lyhörd inför barnets rätt att själv bestämma över sitt deltagande i alla åldrar, men att ändå föra ett specifikt resonemang över hur samtycke ska hanteras när ett barn fyller 15 år under pågående forskning och själv får samtycka. För kliniska läkemedelsprövningar är det lagstiftat att de som under prövningen fyller 15 ska få ge ett eget samtycke, även om vårdnadshavare tidigare har gett ett samtycke på barnets vägnar. Läs mer i denna artikel om barn och samtycke i kliniska läkemedelsprövningar. I etikprövningslagen finns ingen sådan regel.

Vilken information ska ges i vilka åldrar?

Att både språk och innehåll måste anpassas till barnets förmåga att förstå är självklart men det kan vara svårare att skriva en information som passar alla. Till exempel kan läsförmågan bland 7-åringar variera betydligt. Därför kan det vara bra att använda bilder som komplement till text och även ge muntlig information. För medicinsk forskning finns information på internet med film och interaktiva delar, till exempel MediPrep och Narkoswebben. Över lag när det gäller barn är det viktigt att forskaren arbetar med kontinuerligt samråd, det vill säga att man återkommande informerar barnen om den forskning de deltar i och att man är lyhörd för om barnet på olika sätt signalerar att det inte är bekvämt med att delta. Naturligtvis är detta viktigare ju yngre barnen är eftersom deras förståelse och tidsuppfattning inte är den samma som hos vuxna. Här ger Katarina och Staffan exempel på vad den åldersanpassade informationen kan innehålla för respektive åldersindelning:

Information för barn som inte är läskunniga
En kortare text som riktas till barnet. Använd ett mycket enkelt språk med korta meningar utan bisatser. Varför tillfrågas du? Vad ska göras? Hur kan det påverka dig? Hur kan det bli bättre för dig och andra barn? Ge information om frivillighet och att föräldrar bestämmer. Använd bilder som understöd till texten. Texten ska läsas upp av den som lämnar informationen och i ett sammanhang som är tryggt för barnet. Viktigt med kontinuerlig information och lyhördhet för barnets reaktioner på om det vill delta i forskningen eller inte.

Information för läskunniga barn cirka 6-11 år
En kortare text som riktas till barnet. Använd ett mycket enkelt språk med korta meningar utan bisatser. Varför tillfrågas du? Vad ska göras? Hur kan det påverka dig? Hur kan det bli bättre för dig och andra barn? Ge information om frivillighet och att föräldrar bestämmer. Viktigt med kontinuerlig information och lyhördhet för barnets reaktioner på om det vill delta i forskningen eller inte.

Information för läskunniga barn cirka 12-14 år
Även denna text riktas till barnet på ett enkelt språk, som ändå är mer utvecklat och anpassat till att dessa barn är äldre och normalt har en bättre förmåga att ta till sig information än de allra yngsta. Varför tillfrågas du? Vad ska göras? Hur kan det påverka dig? Hur kan det bli bättre för dig och andra barn? Ge information om frivillighet och att föräldrar bestämmer.

Information till unga i åldern 15-17 år
Information till denna åldersgrupp liknar forskningspersonsinformation till vuxna. De behöver få all relevant information om studien eftersom de själva ska samtycka till att delta. Svårare begrepp och beskrivningar kan behöva förklaras och förenklas men det är viktigt att inte underskatta ungdomarnas förmåga att förstå. 

Särskilda punkter att tänka på

• Särskilt sårbara barn
  Barn med olika funktionsvariationer är särskilt sårbara och en ännu större omsorg behövs när de ska inkluderas i forskning. Forskare behöver noga diskutera etiska för- och nackdelar för sådana grupper av forskningspersoner.
• Minimera obehag
  Forskare behöver ägna särskild planering för att risker för obehag minimeras för barn och unga. Antalet undersökningar och moment ska vara så få som möjligt och vid medicinsk forskning ska risk för fysiskt obehag mildras med lämpliga medel som smärtlindring och sedering, det vill säga lugnande och ångestdämpande läkemedelsbehandling..
• Konfidentialitet över tid
  Forskare har ett ansvar för att forskningspersoner skyddas genom hela forskningsprocessen och inte utsätts för onödigt integritetsintrång. Det ansvaret går inte att friskriva sig ifrån genom att hänvisa till en positiv inställning hos barnen eller samtycke från deras vårdnadshavare. Även vid publicering och presentation av resultat behöver forskare vara noggranna och behandla unga personer konfidentiellt. Det är svårt att förutse hur barn kommer att reagera när de blivit lite äldre och inser att de förekommer avbildade i konferens- eller utbildningsmaterial exempelvis.
• Oväntade bifynd
  Det är alltid viktigt att man som forskare har en beredskap för hur man ska agera vid oväntade bifynd, men förstås ännu viktigare när det handlar om barn. Av ansökan om etikprövning behöver det framgå vilka bifynd som kan komma att hittas och hur dessa ska hanteras. Vad gör man till exempel om ett barn i en intervju berättar att det utsätts för fysiskt våld hemma eller att det förekommer våld mellan de vuxna i familjen. Vad gör man om man som forskare vid observation av skolgårdsaktiviteter upptäcker att något barn utsätts för mobbning? Om man använder olika frågeformulär eller diagnostiska instrument i forskningen, vad gör man om resultaten visar att något inte står rätt till med något av barnen? Svaren på den här typen av frågor behöver vara noggrant genomtänkta innan forskningen påbörjas.